Resolution av centrala motparter

Den 31 maj 2022 beslutade riksdagen att Riksgälden blir resolutions- och stödmyndighet även för centrala motparter. I Sverige finns en central motpart, Nasdaq Clearing AB. Centrala motparter har blivit allt viktigare aktörer i det finansiella systemet med ökad betydelse för den finansiella stabiliteten.

Från och med den 12 augusti 2022 utvidgas Riksgäldens resolutionsuppdrag till att även innefatta centrala motparter. Det är företag som agerar mellanhand mellan köpare och säljare i en finansiell transaktion och därmed tar över de skyldigheter som säljaren av ett finansiellt kontrakt har mot köparen av kontraktet och de rättigheter som köparen har mot säljaren. Den centrala motparten blir således både köpare och säljare i affären och tar på så vis över den motpartsrisk som uppstår mellan två aktörer från den tidpunkt då de ingått ett finansiellt kontrakt fram till den tidpunkt då affären avvecklas (se vidare faktarutan nedan).

Resolutionsreglerna för centrala motparter skiljer sig i vissa avseenden från det som gäller för banker. Till exempel delar Riksgälden och Finansinspektionen på ansvaret att bedöma om den centrala motparten fallerar eller sannolikt kommer att fallera. Syftet med regelverken är dock detsamma, det vill säga att säkerställa en ordnad krishantering och därigenom upprätthålla den finansiella stabiliteten.

Resolution

Resolution blir aktuellt om en central motpart drabbas av så pass allvarliga problem att de inte kan hanteras genom de finansiella buffertar och andra skyddsmekanismer som motparten själv byggt upp. Genom resolution övertar Riksgälden kontrollen av den centrala motparten och vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla den centrala motpartens kritiska funktioner. Till sitt förfogande har Riksgälden ett antal olika verktyg:

a) Verktyg för att täcka förluster och stänga positioner

b) Nedskrivning och konvertering av äganderättsinstrument, skuldinstrument eller andra åtaganden utan säkerhet

c) Försäljning av verksamheten

d) Överföring av verksamheten till ett broinstitut, varefter verksamheten kan avvecklas eller rekonstrueras under ordnade former

Ytterst finns också en möjlighet för staten att överta ägandet av motparten och bidra med nytt kapital - det statliga stabiliseringsverktyget.

Resolutionsplanering

För att vid behov kunna genomföra resolution på bästa sätt ska Riksgälden planera och upprätthålla beredskap för resolution. Detta görs huvudsakligen genom den resolutionsplan som ska upprättas och uppdateras på årlig basis. Resolutionsplanen beskriver vilka verktyg och befogenheter som Riksgälden planerar att tillämpa om motparten fallerar, hur dess kritiska funktioner i så fall kommer att upprätthållas samt hur den centrala motparten kan komma att rekonstrueras. Om Riksgälden planeringen identifierar hinder mot att genomföra resolution kan krav riktas mot motparten att undanröja dessa hinder.

Åtgärder för att undvika resolution

Även om resolution ger förutsättningar att kunna hantera fallerande motparter på ett effektivt sätt utgör det ett sistahandsalternativ som i möjligast mån bör undvikas. Därför innehåller resolutionsramverket också regler som syftar till att undvika att en central motpart får så allvarliga problem att den måste försättas i resolution.

Återhämtningsplan

Den centrala motparten ska upprätta en egen återhämtningsplan där det ska framgå vilka åtgärder som motparten själv kan vidta för att återställa sin finansiella position vid en avsevärt försämrad finansiell ställning eller när det föreligger en risk att den bryter mot kraven i regelverket. Återhämtningsplanen granskas av Finansinspektionen och Riksgälden.

Tidigt ingripande

Om en central motpart riskerar att lida stora finansiella förluster eller om dess agerande kan vara skadligt för den finansiella stabiliteten kan Finansinspektionen ingripa i motpartens verksamhet innan situationen gått så långt att resolution är enda utvägen. Dessa s.k. tidiga ingripanden innefattar bland annat att Finansinspektionen kan framtvinga åtgärder i återhämtningsplanen.

Förebyggande statligt stöd

Om det behövs för att motverka en allvarlig störning i det finansiella systemet i Sverige, kan Riksgälden ge förebyggande statligt stöd genom garantier till den centrala motparten. Förebyggande statligt stöd kan även lämnas genom garantier till Riksbanken för återbetalning av likviditetsstöd som banken lämnar till en central motpart. Förebyggande statligt stöd får lämnas för fortsatt verksamhet i en central motpart som är livskraftig. Stödet ska vara tillfälligt och stå i proportion till omfattningen av den allvarliga störningen.

Centrala motparters betydelse för att hantera finansiella risker

En central motpart (förkortas ofta CCP efter engelskans Central Counterparty) är ett företag som har till uppgift att ta över den motpartsrisk som handel med framför allt derivat innebär. Derivat är ett finansiellt instrument vars värde baseras på en eller flera underliggande tillgångar.

En central motpart bidrar till säkrare handel genom att gå in som köpare till alla säljare och säljare till alla köpare i transaktioner av finansiella kontrakt. Den centrala motparten blir därmed motpart till både den köpande och den säljande parten. Den bilaterala motpartsrisken ersätts således med motpartsrisk till en aktör, den centrala motparten. Den centrala motparten hanterar sedan motpartsrisken genom att kräva in så kallade marginalsäkerheter och bidrag till en fond som ska finansiera förluster om en motpart inte kan fullgöra sina åtaganden gentemot den centrala motparten.

Före finanskrisen 2008 skedde merparten av handeln med derivat direkt mellan de parter som ville köpa eller sälja ett visst derivatkontrakt. Handeln skedde utanför reglerade marknader och clearades av parterna själva. Bristen på reglering ledde till att stora risker kunde byggas upp i det finansiella systemet. I kombination med bristande insyn i den bilaterala handeln med derivat skapades stora spridningseffekter under finanskrisen. Under åren som följde på finanskrisen tillkom därför nya regelverk för att få till stånd ett ökat bruk av centrala motparter:

  • 2009 enades G20-länderna om att alla standardiserade derivat som handlas utanför reglerade handelsplatser, det vill säga så kallade OTC-derivat, borde clearas via centrala motparter senast år 2012.
  • 2012 trädde EU-förordning nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister i kraft. Denna förordning benämns EMIR (European Market Infrastructure Regulation) och strävar efter att öka transparensen och  minska riskerna på derivatmarknaden. EMIR innehåller bland annat krav på rapportering av alla derivatkontrakt till transaktionsrapportering, obligatorisk clearing via centrala motparter av standardiserade OTC-derivat samt tekniker för att hantera risk.
  • 2022 antogs EU-förordning nr 2021/23 om återhämtning och resolution av centrala motparter (förkortas vanligen CCP RRR) som tillsammans med svensk lag med kompletterande bestämmelser gör Riksgälden till resolutionsmyndighet för centrala motparter. Förordningen och den kompletterande lagen tillämpas från och med 12 augusti, med vissa undantag.

Den centrala motpartens skyddsnät

Samtidigt som en central motpart bidrar till en säkrare handel utsätter den sig själv för risker när den tar över motpartsrisker från andra aktörer. I de regelverk som tillkommit efter krisen (se ovan) finns därför flera nivåer av skyddsnät för de eventuella förluster som kan uppkomma i en central motparts verksamhet, framför allt om en av de involverade aktörerna skulle fallera. Den centrala motparten ska bland annat hålla en viss mängd förfonderade resurser. Dessa utgörs i första hand av finansiella säkerheter som medlemmarna hos den centrala motparten kräver för att täcka eventuell framtida exponering mot den medlem som ställt säkerheten och i andra hand av medel som alla medlemmar betalat in till en så kallad obeståndsfond. I tredje hand ska den centrala motparten se till att den själv har tillräckliga finansiella medel, som tillsammans med obeståndsfonden, säkerställer att institutet under extrema men tänkbara omständigheter kan motstå att de två största clearingmedlemmarna fallerar samtidigt.